Gulliga ungar det finns!

Förra årets pepparkakshus (kyrka).
Ännu en gång åkte bussen förbi hållplatsen där jag skulle av och jag fick gå hem i snöstormen. Jag tyckte allmänt synd om mig själv, tills jag såg en otroligt gullig grej. En liten pojke gick på promenad med sin mamma. Han log
sådär otroligt gulligt som bara småbarn kan. Jag tittade lite snabbt på honom, inte mer med det. Sedan springer han fram och slänger sig i en stod snöhög. Jag trodde han skulle börja gråta, men nej, han skrattade som bara den. Han hade snö i ansiktet och var alldeles rosig om kinderna av kyla. Så söt! Efter det kunde jag inte annat än att vara glad. Tänk hur en liten unge kan göra en glad :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
RSS 2.0