Min kanin...

Ja, ni som läst bloggen ett tag vet nog att jag har en kanin, Emil. Han är nog den mest gosiga kanin som finns, nästan. Han behöver i alla fall sällskap hela tiden. Ett exempel är idag när jag packade; Jag var på mitt rum och hörde plötsligt små tassar i trappan. Där var då Emil. När jag skulle putta lite på honom så han skulle gå ner igen, sprang han in under mammas och låtsaspappas dubbelsäng. Då sprang han till andra sidan sängen så jag fick gå runt för att kunna nå honom. Då sprang han till andra sidan, så höll vi på ett tag och jag höll på att bli galen! Sedan lyckades jag få honom att gå och då stängde jag dörren. När han sedan försökte komma in igen stod jag bara och skrattade, haha. Då gick jag ner ett par trappsteg för att han skulle gå ner. Då gick han till samma trappsteg som jag stod på. Sedan gick jag två trappsteg till, då gick han också två trappsteg till. Så höll vi på hela vägen ner. Han vägrade gå ner helt ensam, haha, lilla Emil ♥
EDIT: Skulle publicerats innan jag åkte till Runmarö!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
RSS 2.0